torsdag, maj 16, 2013

snäll maskin

Så många av er som har minnen och goda erfarenheter av den här symaskinen! Syslöjd och mormor/farmor och annat fint. Jag undrar vart den här maskinen har stått, vilket barn som prytt det med klistermärket på sidan. Det är något speciellt med något som är byggt för att verkligen hålla -namnet 2000 kommer från ambitionen att bygga en maskin som skulle hålla att använda ända tills dess. Såhär 2013 kan vi säga att det klarade de av, med råge.

Jag blev lite darrig när jag insåg att maskinen jag höll på att köpa redan hade nästan 50 år på nacken (var det vettigt att lägga pengar på att köpa en så gammal bruksmaskin?), men nu har all oro trillat av. Idag har jag provsytt ett par sommarbyxor på den och den är helt underbar att sy med; stark, stabil, förtroendeingivande mekanisk. Tyst är den också. Och plötsligt känns det inte osannolikt att den kommer att sy i 50 år till.



Det svårt att låta bli att komma in på tankar om konsumtion och kvalitet. Att inte bli förbannad över att ingen idag bygger för nästa sekelskifte, som om vi plötsligt glömt bort hur man gör, och att man tvärtom bygger in fel, avsiktligt väljer undermåliga komponenter. Att inte bli arg över att maskiner idag är så dåliga i grunden att det inte ens lönar sig att reparera dem, att det är billigare att slänga och köpa nytt nästan vad det än gäller. Hur många ägodelar har du som det är lönsamt att lämna in på reparation? Jag tror inte att jag har nån. Inte ens min ganska dyra systemkamera, när objektivet gick sönder var det billigare att köpa ett nytt. 

Det är en sådan kejsarens nya kläder-ekonomi vi lever i där alla måste vända bort blicken, fortsätta konsumera -spelar ingen roll vad, huvudsaken att det är mycket och ofta- för att systemet ska fortsätta rulla. Där lösningen på allt är att få folk att spendera alltmer pengar i det offentliga systemet. Inte mellan varandra, inte genom hantverk och gentjänster. En ekonomi och samhälle som inte är baserat på behov och kvalitet och ett bra välmående, utan på tillväxt, och där mer är den enda vägen för att systemet inte ska krascha.

Då gör det mig i djupet tacksam över att ha förmånen att få lära mig gammal hantverkskunskap, oavsett om det är att sticka, sy eller göra keramik. Och jag blir tacksam över att så ofta få känna mig nöjd med det jag har, att inte känna att jag behöver mer, nyare, häftigare. Utan att det allra allra bästa kan vara något som redan funnits här i 50 år och använts av många före mig.

5 kommentarer:

Futu sa...

Nånstans gick det fel.... Hoppas på en vaknande insikt hos människor.

Manduzana stickar sa...

Himla kloka ord! Jag har funderat på det där mycket det senaste året och helt tänkt om kring konsumtion. Förut handlade jag bara för handlandets skulle, det skulle jag aldrig drömma om nu. Nu ska allt som kommer in i mitt hem ha en funktion, det ska finnas ett behov av det och det ska hålla länge. Det funkar....nästan alltid ;)

Kerstin sa...

Jag tror att vi börjar bli fler och fler som konsumerar mindre, som väljer vad och hur vi konsumerar och mer genomtänkt och hållbart för framtiden. Att det vi köper ska hålla över tid, att det kan återanvändas o.s.v. och att det finns andra värden i livet. Det känns hoppfullt. Och så kan man sprida det så att vi blir ännu fler:)

Erika sa...

Girighet har lett till att kortsiktigheten råder i stort. Jag brinner för miljö och hållbar utveckling och blir ofta både förundrad och förbannad över hur sällan det tänks långsiktigt här i världen...

Elin sa...

Så sant som det är sagt! Det som är ännu sjukare än att saker byggs dåligt är ju också att det blir allt vanligare att maskiner MED FLIT byggs för att gå sönder efter ett visst antal månader/år, så att man ska behöva köpa en ny. Det är helt sjukt.. ju mer jag tänker på det, desto argare blir jag.

Men grattis till symaskinen, den kommer nog hålla länge till! Har själv en (lite modernare Husqvarna) som är mer än 20år o funkar fint.